camillaworld

JAG ÄR KÄR!!!!

I en bok (och en film). Nämligen "Om jag kunde drömma" av Stephenie Meyer. Det är den boken som Twilight baseras på. Såg ju filmen häromdagen, som jag berättade i det förra inlägget.

Jag är helt betagen av hela historien. Kan inte lägga boken ifrån mig. Stör mig lite på språket emellanåt, men det är ju en bok för tonåringar så det är väl lite enklare språk då. Men jag struntar i språket för den här gången för storyn är absolut underbar!

Den handlar om Edward och Bella. Bella flyttar till en liten stad för att bo hos sin pappa. Hon ser inte fram emot flytten och att få börja i en ny skola. Men där träffar hon Edward, som är en vampyr och oemåtståndligt vacker. De blir upp över öronen förälskade i varandra, men deras kärlek är omöjlig. Edward räddar gång på gång Bellas liv då diverse faror dyker upp. Både mänskliga och övermänskliga. Det är speciellt en scen som gav mig gåshud både när jag läste den och såg den i filmen. Bella åker tillsammans med sina två tjejkompisar till Port Angeles för att köpa balklänningar. Hon går ifrån tjejerna för att leta upp en bokhandel. När hon går ifrån bokhandeln går hon vilse och stöter på ett killgäng, som planerar att göra lite mindre trevliga saker med henne. Då svänger Edward fram i sin silvergråa Volvo som en räddande ängel och säger åt Bella att sätta sig i bilen. Scenen utspelar sig inte exakt likadant i boken som i filmen. I filmen går han ur bilen och spänner ögonen i killarna, som blir livrädda och backar. Medan han i boken enbart kör fram, öppnar passagerardörren och beordrar Bella att hoppa in. Och sen gör han en rivstart och susar därifrån i hög fart.

Edwards tankar då han först möter Bella är helt otroliga och kan endast återges ordagrant:
"Hennes doft träffade mig som ett knytnävsslag, som en murbräcka. Det fanns ingen liknelse som var tillräckligt stark för att beskriva vad som hände mig just då. I det ögonblicket var jag inte ens i närheten av den människa jag en gång varit. Inte ett spår fanns kvar av den mantel av mänsklighet jag lyckats svepa in mig själv i."


Jag skulle vilja beskriva känslan som denna bok ger mig, men vet inte vilka ord jag skulle använda. Tänk er bara själva att få uppleva denna villkorslösa kärlek, som är så stark att man är beredd att ge upp sitt liv för den andres skull. Att inte klara av att vara isär utan att känna sig halv. Och att kärleken bara slår ner som en blixt från klar himmel. Helt utan förvarning och skoningslöst! Tänk er att vara så uppe i en annan person att man helt glömmer omgivningen och alla faror som lurar i skuggorna. Att ej behöva bry sig om skuggorna för att man vet att man är beskyddad.. för alltid. Man vet att man aldrig mer behöver vara ensam för man har hittat den personen, som man ej kan fortsätta andas utan.

Som sagt, jag kan inte beskriva i ord (inga bra i alla fall) hur underbar och fantastisk denna historia är. Vill tacka Sara för att hon uppmärksammade mig om filmen och böckernas existens, Alex för att han tog in filmen i denna lägenhet, Helena för att hon namngav böckerna åt mig (så att jag hittade dem i bokhandeln, har dock bara den första än så länge) och mig själv för att jag aldrig kan motstå att köpa ännu en bok.

Jag har bara en uppmaning till de fåtal människor som läser min blogg:
LÄS BÖCKERNA OCH SE FILMERNA!!!


(Ber om ursäkt för alla grammatiska fel i denna text. Har sett flera stycken under skrivandets gång, men inte kunnat hejda mig ens för att korrigera dem. Ville bara få ut mina känslor och tankar om denna sanslöst vackra historia. Förhoppningsvis är det bara svenskanörden i mig som stör sig på dem)

Nu ska jag återgå till läsandet
På återseende



(bilden snodde jag från Saras blogg: http://starattraction.blogg.se/ (hoppas du ej misstycker, Sara))