camillaworld

Nu på morgonen/förmiddagen har jag varit uppe på Vrinnevi Sjukhuset för provtagning. Jag måste säga att jag fick en väldigt oseriös bild av stället. Detta tack vare de två sjuksystrarna, som skulle ta provet på mig. De flamsade omkring överallt och ingenstans. För det första presenterade de sig inte när jag kom in i rummet. Jag sätter mig i stolen och tar av mig min långärmade tröja så att de lättare ska komma åt att ta blod. Eftersom jag tidigare under morgonen har varit på Lovisamottagningen och tagit ut staven så har jag ett bandage om vänstra armen. Samtalet som följde efter det såg ut ungefär så här:

Sjuksyster 1: Vad har du gjort där??

Jag: Jag har varit och tagit ut.... (hinner ej längre)

Sjuksyster 1: En plupp!

Jo, precis! Jag har alltså tillbringat morgonen med att ta ut en plupp ur armen.

Sjuksyster nummer 2 studerar under tiden remissen, som jag har fått med mig och ser väldigt bekymrad ut.

Sjuksyster 2: Ska du verkligen göra det här provet?

Jag: Jo, det var vad läkaren sa

Sjuksyster 2: Jaja, det har ju inte jag med att göra

Hon knappar lite i sin dator under tiden som hon flinar och skrattar tillsammans med den första sjuksystern, som diskuterar med sig själv om det då kanske är bättre att ta blodprovet i den högra armen istället. Men hur ska detta gå till? Hon har ju alla sina nålar och rör på min vänstra sida. Detta löser sig dock genom att hon flyttar över sin stol till min högra sida och ber sjuksyster 2 att räcka henne sakerna hon behöver. När sjuksyster 2 gör detta så är det tydligen fel nål som används, enligt sjuksyster 1:s mening.

Sjuksyster 1: Åh, jag tyckte mycket bättre om de förra nålarna. Tycker verkligen inte om de här, men jag kör väl med den. Eller kan du sätta in den i armen åt mig??

Sjuksyster 2: Nej, det får du göra själv. Jag ska bara stå här och räcka dig provrören.

Sjuksyster 1: Jaha, ja då får jag väl göra det själv, även om jag inte tycker om det....

Såhär håller de på och käbblar en stund innan hon äntligen sticker mig i armen och tar de 6 rör blod hon behöver. När detta är klart går sjuksyster 2 tillbaka till sin dator och knappar lite. Sjuksyster 1 är då väldigt upprörd eftersom sjuksyster 2 trängs med sin stol och de fnissar. Jag reser på mig och tar på mig min tröja. Ingen säger någonting utan de fnissar glatt vidare. Jag frågar efter ungefär en halvminut om det är färdigt eller om de behöver något mer ifrån mig. De säger då att jag är fri att gå och skrattar.

Jag har inget emot att man skämtar och skrattar med andra på sin arbetsplats. Tvärtom, det behövs för att göra vardagen roligare. Men jag tycker ändå att man ska sköta jobbet professionellt, speciellt om man arbetar med människor och speciellt inom sjukvården. Kommer man dit så vill man bli väl bemött och bra omhändertagen. Framförallt så vill man känna sig trygg och det gjorde inte jag idag. Jag är ganska nervös när det gäller nålar och sprutor. Visserligen blir det bättre om någon tar bort min uppmärksamhet från det som händer, men det finns ju ändå gränser. Jag kände mig väldigt osynlig och icke-närvarande även om jag tycker att fokus borde ha legat på mig i den situationen.

Jag vill påpeka att jag menar inte att detta är hur det på sjukhuset överlag för det är det säkert inte. De flesta läkare/sjuksköterskorna som jag har träffat där har varit väldigt trevliga och proffessionella, men dessa två var det inte! De kanske borde gå en kurs om hur man bemöter sina patienter!?