Sälen i bilder - dag 1


Vid frukostbordet


Oliwer


Alex och jag gör oss redo för första dagen i backen


Alex försöker få Oliwer att gå och slänga skräp åt honom


Stugan


Ewa


Hihi


Skidorna på!


Magnus och Oliwer


Det blev en drink i loungen


Lekstund i soffan


En liten fislisa med friskt humör


Vad händer däruppe?


Sötast i fjällen


Det var första dagen det.... Delar upp bilderna på olika inlägg för det är så många. Skriver inte heller så utförligt eftersom jag redan har skrivit om alla bravader. Ni får koppla ihop texterna med bilderna själva, eller också ta dem var för sig.

Skidfri dag

Idag blir en skidfri dag. Egentligen skulle jag och Alex testa på längdskidor, men det blir nog inte så. Jag har så ont i nacken och höger axel så det blir nog att ta det lugnt. Vi ska ta och åka ner till Sälen by och kolla runt lite. Bland annat ska vi till Stadium Outlet. Eventuellt ska vi även åka hundspann. Vi får se vad vi hittar. För barnens skull blir det nog lite pulka och snowracer.

Jaja, ska väl gå och fixa i ordning det sista innan vi ska bege oss.

På återseende!

Liftvurpa

Idag var andra dagen i Hundfjället. Alla var sega i starten så vi var inte där förrän bortåt tolv. Andreas, Maximilian, jag och Alex tog en knapplift upp första gången. Sen åkte vi bort till Trollstugan och träffade de andra för att åka upp i sittliften. Denna gång var det i alla fall ingen gubbe som backade in i mig. Men jag har fortfarande ingen aning om hur utsikten ser ut för jag blundar hela vägen upp tills Alex säger åt mig att hoppa av.

Alex fick allt ta och hålla sig med fega mig i den gröna backen nedför medan de andra åkte någon annan backe. Jag vågar inte ge mig på någon brantare. Tror att jag blev lite avskräckt från den röda backen i Lindvallen där det blev att åka på pjäxorna nerför. Och sen vurpan igår hjälpte inte direkt, men det var ju i och för sig i den gröna backen, som vi åkte idag också.

Vi svängde av så att vi kunde åka knappliften till Trollskogen igen för jag vill hemskt gärna åka den. Tycker den är hur mysig som helst. Synd bara att den inte är längre. Det tar ju inga tider att åka igenom den.  Haha, nu glömde jag nästan att berätta en väsentlig grej. Nämligen att jag ramlade i knappliften. Jag vill ha Alex bakom mig så att han kan puffa undan mig när vi kommer upp ifall jag skulle stå i vägen för någon. Men den fulingen hoppade på liften före mig och då blev jag så stressad så att jag glömde alldeles bort vad jag pysslade med. Jag tror att skidorna kom i kors och jag druttade på rumpan. Alex fick vackert hoppa av liften och komma tillbaka och hjälpa mig. Sen höll han sig bakom mig i knappliftarna! Ibland lönar det sig att lyssna på mig från början!!

Vi hade med oss korv, som vi grillade över öppen eld inne i ett liten skjul. Tyvärr blev det aldrig särskilt varmt i det där skjulet så man satt och frös hela tiden. Det tog bort lite av myskänslan. Efter korvgrillningen blev det alltså dags för mig, Marlene och barnen att gå in i värmestugan och försöka få tillbaka känseln i både fingrar och tår. Efter 45 minuter kände jag mig någorlunda varm och Alex hade fått åka lite utan att ha en stoppkloss med sig så då var det dags att ge sig ut igen.

Det blev en sista gång i den gröna backen och sen en sväng i Trollskogen. Marlene, Magnus och Alex stannade kvar för att åka kvällsåkning medan vi andra åkte hem och kalasade på semlor. I bilen hem så var Oliwer så gullig och frågade mig: "Hur gick det för Milla att åka skidor idag då?" Han är så härligt lillgammal ibland. Själv hade han ramlat massor av gånger, men inte i knappliften som knasiga Milla hade gjort. :-)

Alex gjorde även en actionfilm med mig i huvudrollen. Den visar min oerhörda snabba nedfart i Trollskogen. Det var som jag sa till Alex i backen att det känns som om jag åker jättefort, men egentligen går det ju säkert i snigelfart. Ett tecken kan ju vara att jag blir omkörd av människor som ej är högre än 1 meter, också kallade barn.

Spelade också ett parti Fia med knuff med Oliwer när vi kom hem. Konstigt nog så blev det nästan alltid omslag när Oliwer fick någonting under en trea. Den pojken tycker inte om att förlora!

Ikväll blir det lasagne och det är Bhosse som står för den. Imorgon var förslaget att beställa hem pizza. Kan ni gissa vem som kom med det förslaget??

See you later, alligator!

Tokvurpa!

Ojojojoj och Ajajajajajaj, men det kommer vi till senare :-)


Idag hade jag ingen alls lust att vakna när barnen började springa utanför dörren till vårt sovrum. Var fruktansvärt trött och ville sova minst en hel natt till. Men när Oliwer kom in och puffade liv i oss var det bara att gå upp och sätta sig vid frukostbordet. Emilia var på topphumör och skrek och gormade åt allt och alla. Ingenting var till belåtenhet. Där har vi en liten dam med en bestämd vilja och ett häftigt humör, precis som mormor sin :-).

Färden gick idag till Hundfjället. Alla var lika sega som mig så vi kom iväg ganska sent till skidbacken. Väl där var det bara att krångla på sig pjäxorna och skidorna. Började med att ta ankarliften upp till den ena toppen för att staka oss fram till Trollskogen. Den passade mig! En lagom lutning och mysigt med alla träd runt omkring. De andra åkte ju in i skogen och körde hej vilt, men jag höll mig i mitten. Det kändes säkrast så. Marlene höll till där med mig så jag tog sikte på henne och tog mig ner.

Sedan var det dags för min stora skräck för dagen, nämligen sittliften. Det hela började väldigt bra med att en gubbstrutt ångrade sig och backade in i mig. Alex skällde lite på honom, men fick bara mutter till svar. Så vi missade den första sitsen och fick ta nästa. Jag blundade hela vägen och lyckades på så sätt hindra paniken från att krypa fram. Rejält kallt var det i alla fall.

Väl uppe tog vi sikte mot en backe som skulle vara extra lätt. Det gick bra till en början. Jag kände mig relativt säker och hade kontroll. Jag plogade neråt och tyckte att var hur kul som helst. Innan jag vet ordet av börjar det bara gå fortare och fortare och kontrollen var ett minne blott. Här kommer dagens dubbelcitat, som Alex så fint kallade det. Alex skrek för full hals bakom mig: "Du måste svänga för att bromsa" och mitt svar blev kort och gott: "Det går inte". Efter ett par meter bestämmer jag mig för att försöka att svänga. Det börjar genast vingla och det var bara att låta kroppen fara i backen, annars skulle jag väl aldrig få stopp på mig. Jag vet inte riktigt hur själva vurpan såg ut eller gick till för det gick väldigt fort och jag var ganska rädd. Vet bara att jag slog i höften och att jag gjorde minst en mindre graciös kullerbytta. När Alex kom fram till mig så stortjöt jag för jag tyckte oerhört synd om mig själv. Jag hade ont i höften och var livrädd. Givetvis så stod Marlene och Magnus lite längre bort och hade sett hela nedfarten. Bara ren tur att ingen står beredd med en kamera när man kommer farandes. Efter det gick det väldigt sakta nerför backen och jag var lite plutig igen.

Vi tog sittliften upp igen och satte oss i Toppstugan för att inta dagens lunch, som bestod av pasta. Inte kan man prata om billigt när man äter där i alla fall, men som alla sa: "Vi är ju ändå på semester".

Efter min vurpa och maten så blev det enbart att åka Trollskogen för mig. Det är grejer det! Där går det inte fortare än att man kan ploga tills man står still. Me like!

Nu bjuder Ewa på fisk i ugn. Mums! Som tur är tar hon dock ut fisken ur ugnen innan vi äter. (Bäst att klargöra detta annars så kommer det väl någon dum kommentar från någon).

Bättre lycka nästa gång!

Arma ben

Ajajaj, mina ben. En vilodag är välbehövlig just för tillfället. Är precis slut i kroppen, men kul har det varit. Igår gick det lite bättre än första dagen. Vi började i en liten liten backe och där vågade jag faktiskt släppa på lite. Jag tyckte att det gick jättefort, men antagligen gick det i snigelfart. Testade även på knappliften för första gången och ramlade inte. Den första vi åkte gick så sakta så man hade god tid på sig att få tag på en och sen var det ganska behagligt att åka upp för backen.

Efter fikat tyckte Alex att det var dags för mig att testa en annan backe, som var lite längre och lite brantare. Vi åkte ankarlift upp, dock inte upp till toppen. Det sa jag nej till. Ankarliften var inte min favorit. Det kändes som om jag skulle åka av hela tiden och jag panikhöll i stången.

I denna backe kom nu min tredje vurpa för denna vecka. Jag tyckte att det började gå lite för fort och glömde helt plötsligt allt vad Alex har lärt mig. För att hindra nedfarten lade jag mig rakt bakåt och låg där som en sköldpadda. Alex fick komma och dra upp mig för det var stört omöjligt att ta sig upp. Tur att ingen med filmkamera var i närheten. Alex filmade mig bara när jag sniglar mig fram nerför backen. Jag ser ungefär ut som en skitnödig 80-årig gammal tant. Hur snygg som helst!

Efter andra gången i den brantare backen gav jag upp för dagen. Jag var precis slut både i kroppen och mentalt. Eftersom jag fortfarande tycker att det är läskigt så spänner jag mig till max. Vi gick då till Våffelstugan för att värma oss lite. Där intog jag en välbehövlig kopp kaffe och Alex höll till godo med en stor stark. Efter en stund kom de övriga och fikade med oss. Alex, Bhosse och Andreas bestämde sig för att stanna kvar för till kvällsåkning medan vi andra åkte hemåt. Det första jag gjorde när vi kom hem var att hoppa in i en värmande dusch.

Det var Marlene och Magnus tur att laga maten och det bjöds på Flygande Jacob. Det var väldigt gott! Idag är det min och Alex tur och då blir det Tacos. Mumma!

Jag ska stanna hemma och plugga idag samt vila min arma kropp. Bhosse och Ewa ska ge sig ut i backarna och de övriga ska åka till badhuset. Hur kul jag än tycker att det är så ska det bli skönt att få lite ensamtid. Jag är ju van vid att vara mycket ensam så det blir ganska jobbigt att ha folk omkring sig hela tiden, även om det är trevligt.

I måndagskväll kom ännu ett citat. Denna gång var det Bho Eklund som stod för det. Vi satt oss ner vid köksbordet för att spela "Så det kan låta" och det blev Bhosse och Ewas tur. Ewa frågade Bhosse vilken kategori de skulle välja och Bhosse säger: "Jag vet inte ens vad vi gör!"

Nu ska jag ta tag i att komma igång med plugget. Ska försöka att hinna med en promenad också innan folket kommer hem. Kan vara skönt och trevligt att se sig omkring lite. Kanske ta lite fina naturbilder. Och försöka att inte gå vilse för häromkring ser ju allting likadant ut.

Hade inte så mycket roligt att berätta denna gång, men mina få läsare får hålla tillgodo ändå. Hoppas ni har det bra därhemma och saknar mig något så otroligt!!!

Pys och Kläm!

Första dagen i backen

Klockan nio imorse kom Oliwer in i vårt rum och väckte oss. Då var det dags att börja dagen. Frukosten stod på bordet så det var bara att hoppa i kläderna och sätta sig. Ni som känner mig vet hur galen jag är i frukost! Den bästa måltiden på hela dagen. Nu för tiden får jag ju dock hålla mig till A-fil för att min mage ska fungera någorlunda normalt.

Efter mycket om och men kom vi iväg och färden gick till skiduthyrningen. Till mitt stora förtret var man tvungen att uppge både sin längd och vikt. Okej, jag är kort, men måste folk veta HUR kort jag egentligen är? Och vikten är ju inte direkt något ideal just nu. Men jag var glad för det. Nervositeten började sakta komma krypande, men för att vara jag var jag väldigt lugn.

Vi lastade in skidorna i bilarna och begav oss till Lindvallen. Måste säga att när jag såg de första backarna knöt det sig lite i magen. Jag och Alex började i barnbackarna. I dessa backar blev det EN vurpa, vilket jag är väldigt stolt över. Och då menar jag inte att jag är stolt över vurpan utan att det enbart blev en. Enligt Alex var jag faktiskt duktigare än de flesta första dagen i backen. Suger åt mig rejält av komplimangen!

Sen kom det fatalta misstaget för dagen. Blandningen av mitt eget övermod och Alex, Ewas och Bhosses inte-tanke på att jag var alldeles fräsch på skidorna gav vi oss upp i en brantare backe. Det var nämligen en röd backe. Enligt dem en väldigt flack backe. Vi tog sittliften upp, vilket gick relativt bra. Förutom det faktum att jag är väldigt höjdrädd och blev halvt panikslagen och trodde att vi skulle ramla ner och dö. Väl uppe gav vi oss av nerför backen och flack up my ass!!!! Ännu mer panik! Det var inte möjligt för mig att ta mig ner för detta stup (mer eller mindre) med skidorna på så de åkte av och jag åkte på enbart pjäxorna ner. Det tog väldigt lång tid och vaderna blev ömma, men ner kom jag. Sista biten gick jag dock med på att ta på mig skidorna och ploga mig nerför. Säger bara: ska inte ge mig på den backen imorgon!!!!! Kanske ska tillägga att min andra vurpa kom i denna backe. Jag tappade kontrollen, fick upp för hög fart och Alex skulle fånga upp mig. Jag lyckades på något sätt dra med mig honom och för att få stopp på allt så satte jag mig platt på rumpan. Måste ha sett väldigt smidigt ut.

Efter min traumatiska upplevelse i stupet så gick jag och Alex in på Skidloungen och tog en varm drink, nämligen Varm choklad med Mintuu. Mums! Det blev inget mer åk för mig denna dag utan jag ställde mig tillsammans med Marlene och Magnus med barn nedanför backen, medan Alex åkte upp och fick åka en gång utan en stoppkloss. Jag tycker lite synd om honom eftersom han verkligen brinner för detta och hålls tillbaka av mig, men det får han bjuda på för det är han som har tjatat med mig. :-)

Kanske ska tillägga att ni som läser detta inlägg kan läsa det lite med glimten i ögat för det är så jag har skrivit det.

Nu sitter jag i soffan och väntar på att Andreas ska bli klar med fläskpannkakan. Det ska verkligen bli gott med lite mat i magen. Men under tiden håller jag tillgodo med ett glas vin!

Måste bara tillägga en liten roligt händelse vid frukostbordet imorse. Emilia hade ätit klart och det var dags att torka sig om munnen. Innan föräldrarna får komma i närheten ska hon torka sig själv. Hon duttade med pappret mot ansiktet. När detta var klart tyckte hon att det även behövdes att torkas i rumpan. Handen med pappret åkte bakom ryggen och hon såg väldigt nöjd ut. Det är svårt att beskriva, men roligt var det! Kan säga att det utbrast ett skratt runt bordet och Emilia såg väldigt frågande ut.

Försöker förgäves komma på något dagens citat, men tror inte att jag har hört något otroligt dumt sägas.

Gårdagens citat stod dock Ewa Eklund för. Vi körde frågespel i bilen på vägen till Finspång. Frågan löd: Vad kallades det folk som stred för att Skåne och Halland skulle tillhöra Danmark under 1600-talet? Ewas svar: Flugsnäppare. Det rätta svaret är Snapphanar.

Tack och hel, leverpastej!

Nu är vi framme

Efter en heldag i bil är vi nu framme i Sälen. Färden började klockan 07:30 imorse då Alexander och jag lämnade Björkeberga. Vi åkte till Sjögärdet för att slå följe med Bho och Ewa. I Finspång mötte vi Marlene och Andreas med familjer. Eftersom Andreas hade ett helt baksäte ledigt i sin bil (Therese och Sannie är inte med) så hoppade vi över i hans bil. Det var också lite mindre packning i detta baksäte.

När vi hade nått Örebro var herrskapet kaffesugna så då blev det en liten fika på en parkeringsplats till en mack (kommer ej ihåg vilken). Bho hade gjort äggmackor, vilket var väldigt mumsigt. När kaffet var uppdrucket, mackan uppäten och toaletten besökt var det dags att ge sig ut på vägarna igen.

Nästa stopp blev Borlänge. Det hade nu blivit dags för lunch, som intogs på Kupolen. Det var ett stort köpcentrum och jag fick en väldans lust att shoppa, men det fanns det ingen tid för. Sprang dock in snabbt på Lagerhouse, som skulle stänga igen butiken och hade en massa rea. Det var tyvärr väldigt urplockat och jag hittade ingenting utav värde.

Väl framme i Sälen stannade vi till vid Konsum för att inhandla mat för en del av veckan. På kvällens meny stod det korv med bröd. Enkelt och gott.

Stugan är stor och fin. Den består av två våningar. På övervåningen finns ett kök, ett vardagsrum, tre sovrum och ett badrum med bastu. På nedervåningen finns ett litet kök, två sovrum och ett badrum. Jag och Alex bor i ett rum på övervåningen, som ligger precis vid köket. Trångt, men mysigt!

Nu ska jag intressera mig lite på filmen på TV:n. Det är inte mindre än Johan Falk som visas.

So long

Nyare inlägg
RSS 2.0