camillaworld

Alex


Maggan

 
Maggan ute i det fria


Valkyria


Fredda och Carro


En golf och en skoda


Kortspel hemma hos Carro och Fredda


Klapp klapp syster yster


Alexander


Maggan


Svärfar och Svärmor


Henrik och Frida

Det slog mig att en av mina drömmar har gått i uppfyllelse. Jag sitter vid köksbordet med kaffekoppen i handen och tittar ut genom fönstret. Låter tankarna vandra fritt. Jag vänder blicken mot bordet och allt som ligger där, mina böcker, kollegieblock och datorn. Plötsligt slår det mig att en av mina drömmar/viljor var just det här. Att ha ett stort köksbord där man kunde sitta omgiven av arbete eller, ännu hellre, omgiven av familj och vänner. Enligt min mening är köket hemmets hjärta. Jag har alltid sagt att jag vill ha ett stort kök med plats för ett rejält matbord där man får plats att umgås. Och precis i detta nu så sitter jag i mitt stora kök, vid mitt stora köksbord. Jag kan inte låta bli att le. Att något så vardagligt kan betyda så mycket.


Bild från Google

Nu på morgonen/förmiddagen har jag varit uppe på Vrinnevi Sjukhuset för provtagning. Jag måste säga att jag fick en väldigt oseriös bild av stället. Detta tack vare de två sjuksystrarna, som skulle ta provet på mig. De flamsade omkring överallt och ingenstans. För det första presenterade de sig inte när jag kom in i rummet. Jag sätter mig i stolen och tar av mig min långärmade tröja så att de lättare ska komma åt att ta blod. Eftersom jag tidigare under morgonen har varit på Lovisamottagningen och tagit ut staven så har jag ett bandage om vänstra armen. Samtalet som följde efter det såg ut ungefär så här:

Sjuksyster 1: Vad har du gjort där??

Jag: Jag har varit och tagit ut.... (hinner ej längre)

Sjuksyster 1: En plupp!

Jo, precis! Jag har alltså tillbringat morgonen med att ta ut en plupp ur armen.

Sjuksyster nummer 2 studerar under tiden remissen, som jag har fått med mig och ser väldigt bekymrad ut.

Sjuksyster 2: Ska du verkligen göra det här provet?

Jag: Jo, det var vad läkaren sa

Sjuksyster 2: Jaja, det har ju inte jag med att göra

Hon knappar lite i sin dator under tiden som hon flinar och skrattar tillsammans med den första sjuksystern, som diskuterar med sig själv om det då kanske är bättre att ta blodprovet i den högra armen istället. Men hur ska detta gå till? Hon har ju alla sina nålar och rör på min vänstra sida. Detta löser sig dock genom att hon flyttar över sin stol till min högra sida och ber sjuksyster 2 att räcka henne sakerna hon behöver. När sjuksyster 2 gör detta så är det tydligen fel nål som används, enligt sjuksyster 1:s mening.

Sjuksyster 1: Åh, jag tyckte mycket bättre om de förra nålarna. Tycker verkligen inte om de här, men jag kör väl med den. Eller kan du sätta in den i armen åt mig??

Sjuksyster 2: Nej, det får du göra själv. Jag ska bara stå här och räcka dig provrören.

Sjuksyster 1: Jaha, ja då får jag väl göra det själv, även om jag inte tycker om det....

Såhär håller de på och käbblar en stund innan hon äntligen sticker mig i armen och tar de 6 rör blod hon behöver. När detta är klart går sjuksyster 2 tillbaka till sin dator och knappar lite. Sjuksyster 1 är då väldigt upprörd eftersom sjuksyster 2 trängs med sin stol och de fnissar. Jag reser på mig och tar på mig min tröja. Ingen säger någonting utan de fnissar glatt vidare. Jag frågar efter ungefär en halvminut om det är färdigt eller om de behöver något mer ifrån mig. De säger då att jag är fri att gå och skrattar.

Jag har inget emot att man skämtar och skrattar med andra på sin arbetsplats. Tvärtom, det behövs för att göra vardagen roligare. Men jag tycker ändå att man ska sköta jobbet professionellt, speciellt om man arbetar med människor och speciellt inom sjukvården. Kommer man dit så vill man bli väl bemött och bra omhändertagen. Framförallt så vill man känna sig trygg och det gjorde inte jag idag. Jag är ganska nervös när det gäller nålar och sprutor. Visserligen blir det bättre om någon tar bort min uppmärksamhet från det som händer, men det finns ju ändå gränser. Jag kände mig väldigt osynlig och icke-närvarande även om jag tycker att fokus borde ha legat på mig i den situationen.

Jag vill påpeka att jag menar inte att detta är hur det på sjukhuset överlag för det är det säkert inte. De flesta läkare/sjuksköterskorna som jag har träffat där har varit väldigt trevliga och proffessionella, men dessa två var det inte! De kanske borde gå en kurs om hur man bemöter sina patienter!?

Jag har haft besök i form av en liten fågel idag på morgonen. Hade öppnat fönstren här på övervåningen eftersom det var kokhett härinne. Satt framför datorn i vardagsrummet när jag hör att det börjar låta i extrarummet. Min första tanke var att någon blomkruka hade blåst omkull, men undrade även hur det skulle ha kunnat hända. Fönstret var inte mycket öppet och inte heller blåser det avsevärt mycket ute. När jag kom in så flög dock en liten fågel omkring därinne. Jag stängde dörren fort som bara den så att han inte skulle komma ut i de övriga rummen. När jag kikade in en stund senare var han borta så förhoppningsvis hittade han vägen ut själv. Lämnade fönstret öppet en stund till ifall han satt och gömde sig någonstans, stackarn.


Bild från Google



Annars ska jag åka till Sara idag. Hon hade hittade något nytt promenadstråk, som hon tyckte att vi skulle testa. Och ikväll ska jag som vanligt till Frida och Limo. Det blir en social och trevlig dag!

Tingeling

Nu luktar det fräscht och rent här hemma. Har nämligen vårstädat! Slog även upp fönstren på vid gavel och släppte in lite vårluft. Det kan behövas för att vädra ut all instängd vintertristess.


Bild från Google

Det är redan april. Vart tar tiden vägen? Det går så otroligt fort. Tyckte nyss att det var nyår, men det var tydligen fyra månader sedan. Jaha, okej då.

Hur som helst så har det varit påsk i helgen. Skärtorsdagen inleddes med jobb och avslutades med partaj. Frida, Anna och jag behövde alla en redig Girls Night Out. Framåt småtimmarna joinade dock Alex, Henrik och Anders. Jag har inte skrattat så mycket på väldigt länge som jag gjorde under denna kväll/natt. Att bara sitta och prata på en bar över ett glas vin/öl är helt och hållet underskattat. Det blir helt klart mer socialt än att bara hoppa omkring på ett dansgolv och knappt höra vad någon säger. Men det är klart, vad är en skärtorsdagkväll utan Balkan på Palace?? Yeh....

Långfredagen blev slapp. Grabbsen åkte hem och vi åkte in till Frida och Limo. Pizza intogs. Inte mycket mer med det egentligen.

Påskafton jobbade jag och konstaterade att det finns många roliga människor. När klockan väl var slagen var det bara att bege sig hemåt och packa bilen. Det blev några vändor upp och ner för trapporna. Bra motion i förebyggande syfte (om man tänker på all mat och godis som intogs under helgen). Färden gick till Sjögärdet i Valdemarsvik, alltså till svärföräldrarna. Där blev årets första grillning ett faktum. Mums!

Påskdagen var vi bjudna på påskmiddag i Björkeberga. Underbart gott! Och som vanligt så spelades det en hel del kort. Fredrik hade även med sig sin radiostyrda bil, som grabbarna var ute och lekte med. På kvällen blev det smörgåstårta a'la mamma Olsson. Den godaste smörgåstårtan jag någonsin har smakat!

Annandagpåsk pluggade jag lite med hjälp av Alex. Vi åt lunch hos mamma och pappa för att sedan bege oss in till stan. Alex skulle dock till Linköping och se på hockey. Jag åkte hem för att sedan åka in en sväng till Frida. Ta en kaffe i köket med Olle och henne, självklart var också Limo med och pockade på uppmärksamhet. För att sedan åka ner till Gamla busstationen och hämta Alex och Manne. Därnere var det två väldigt creepy killar. Jag backade in på långtidsparkeringen och ställde mig så att jag hade bra uppsikt över busshållplatserna. De här killarna stod borta vid en av hållplatserna och stirrar bokstavligt hela tiden mot mitt håll. Jag tycker genast att de är obehagliga och trycker på låsknappen! Sedan börjar den ena dra sig närmare bilen bit för bit. Jag försöker att hålla uppsikt över dem utan att titta rakt på dem. Han går och ställer sig bakom en bil lite längre bort och efter någon minut följer den andra snubben efter. Hela tiden är deras blickar vända mot mig. Jag plockar upp mobiltelefonen och ringer Alex. Tänkte att de kanske håller sig borta om jag ser en aning upptagen ut. Konstig tanke egentligen, men... Då jag pratar med Alex kommer deras buss precis och jag åker förbi killarna bort till hållplatsen där killarna ursprungligen stod. Låser upp dörrarna och stressar in grabbarna och gasar fort som faesen därifrån. Hela tiden står de och verkligen stirrar på bilen. Även om detta inte var något allvarlig eller uppseendeväckande så blev jag skitskraj. De här människorna var verkligen skräckinjagande för mig och väldigt obehagliga. Det är tur att man kan låsa bilen innifrån med ett enda tryck. Kan erkänna att jag alltid har dörrarna låsta när jag är ute och kör nattetid. Känner mig mer säker då.

Idag är påsken över och jag har ingen lust med någonting. Har putsat fönstren på undervåningen, men mer har inte blivit av, förutom fyra tvättar och lite matlagning. Pluggböckerna ligger kvar där jag lämnade dem förra gången... Hjärnan säger NEJ! Får ta upp dem imorgon och arbeta dubbelt så hårt och fort då. Funderar lätt på att ta en promenad igen (var ute på en imorse). Får se var orken bestämmer sig för...

Tjingeling

Glad Påsk allihopa! Hoppas att alla har det bra i vårsolen!