Idag har jag fortsatt lite med mitt julpysslande. Jag tar det i ganska maklig takt, men det börjar likna något här hemma. Dock har jag inga tomtar uppe än så länge. Om man nu bortser från sängen, som jag precis bäddade med mina nya jullakan.


Dagny var med och hjälpte mig.

Mina virkade fönsterlöpare, som jag gjorde förra året lade jag i år i köksfönstren. Får se vad miss Dagny säger om det. :-) Planen var att jag skulle ha virkat några fler under året, men så har det icke blivit. Har blivit annat gjort istället, som tre (snart fyra) sjalar t.ex. En till mig, en till syster, en till grannen och en till Saris.

Nu ska jag skutta in i duschen och sen är det dags att ge Maggan hennes efterlängtade kvällsmat, som hon har tjatat om sedan klockan två.

Tomtenissar är vi allihopa...

Älskar att katter kan slappna av så fullständigt!

I måndags var Anna och Johan här en sväng. Syftet var att Johan, som är elektriker, skulle hjälpa oss att installera spisen och kolla på vår golvvärme i tvättstugan.

Jag är mest nöjd över spisen, men det finns en annan som älskar golvvärmen:


Golvvärmen slutade att fungera innan Dagny flyttade in hos oss så hon har aldrig upplevt det tidigare, men hon är ganska nöjd över uppfinningen! Det blir så varmt och gott om magen!

Idag har jag bakat Lantbröd igen. Jag tog nog en skiva för mycket till kvällsmat för nu är jag proppmätt!


De ser inte lika aptitliga ut som förra gången, men goda var de iaf!

And the julbak has bagun:



Hoppas att de blev lika goda som första året då jag gjorde dem!

Detta är då den berömda hatthyllan, som vi var tvungna att bygga om hela väggen för att få upp.




Superfint!
Och väggen sen ut som förut, åtminstone på utsidan
:-)

Tackar svärfar för arbetet med väggen!

Det är inte det lättaste.
Hur man än gör så blir någon besviken.
Önskar att man kunde klona sig så att man kunde vara på flera ställen samtidigt! 

Annars så är jag ganska besviken, ledsen och arg över en grej. Men det är ingenting det talas högt om.
Vissa människor förtjänar mer hänsyn än andra.
Learn to live with it!

Tack och hej!

På sista tiden har det hänt lite här hemma. Inga stora förändringar, men lite pyssel sådär.


Det hemska hörnet är numera tomt! Här brukade en massa kartonger m.m. husera.
Nu gäller det bara att möblera detta rum också


En tavellist är uppsatt i köket och på denna står ett recept för lycka.
Ska se om jag hittar några ljuslyktor, som passar bättre.
Ser även fram emot en omtapetsering i köket (ingen inplanerad än) för INGENTING passar till tuppbården.


Tittade förbi Djurbergs på vägen hem för att inhandla krokar och fågelmat.
Fann en fyndhörna, hör och häpna. Där hittade jag dessa kuddar för 85 kronor stycket!
Tror att jag ska besöka Djurbergs fyndhörna lite oftare, nu när jag vet att den finns där.


Med hjälpt av krokarna jag köpte satte jag upp min ampel (den ena hängde redan uppe).
Måste bara lägga några slantar på en till orkidé.


En av mina kollegor gav mig tipset att sätta en orkidé i en ampel och jag var tvungen att testa. Bara att vänta och se hur det blir när det kommer nya blommor, som faktiskt hänger nedåt.
Spännande värre!
Ett stort plus med blommor i ampel är att Dagny inte kommer åt dem. MOHAHAHAHA!

Nu ska jag beställa en personlig kalender!

På återseende

Förr bodde jag och Alex i Skarphagen och ett stort nöje var då att se och läsa om alla dessa bilister som med sina bilar fastnar i den så kallade bussgropen. Jag förstår inte att folk inte lär sig! Det är dessutom skyltat om att biltrafik inte är tillåten på den gatan.

Denna rubrik finns att läsa på NT:s hemsida

"Bil fast i bussgropen - igen"

Idag skulle Alex hålls ute lite och tog med sig Dagny ut. Hon satte sig direkt under Guldregnet och studerade fåglarna.



Efter att de hade varit ute en stund kom det besök



Det gillades inte av vår lilla tjej, som gick in och satte sig



Nu ska vi upp och försöka bringa någon ordning i vårt omöblerade rum. Så är det någon som har någon gammal möbel, i form av en soffa eller liknande, som ni vill bli av med så hör av er! Tas tacksamt emot.

Mumma!

Att någon så söt...


...kan göra en så arg


Maggan har verkat lite hängig på sista tiden, men nu är hon tillbaka. Häromkvällen var det fullt fart på köksgolvet.

Idag har jag:
Jobbat
Varit och handlat grejer till att mata fåglarna
Satt upp fågelmatar-grejen
Tvättat sängkläder + diverse annat
Lagat mat
Diskat
Torkat av alla bänkar i köket
Plockat fram kvällens syjobb (Alexanders kostymbyxor)
Varit ute en sväng med Dagny

Så frågan är varför jag får dåligt samvete av att ha känslan att jag faktiskt inte orkar göra mer idag. Inom mig känner jag att jag inte hinner sätta mig ner ens för ta en kopp kaffe, utan jag får tvinga mig till detta.

Det finns så mycket jag borde göra istället:
Städa
Damma
Tvätta fönstren
Gå ut och sätta vårlökarna
Göra rent i och organisera köksskåpen + garderober
Plocka ordning i det blå rummet
Sortera papper i kontoret
Sy upp mina arbetsbyxor
Börja kontrollera att alla lampor fungerar i ljusstakarna (inför julen) och inhandla nya lampor vid behov
Kolla upp utbildningar inom facket + göra webbutbildningar inom facket
Fixa inbjudningarna till bröllopet
Fixa annat till bröllopet

Japp, sån här är jag just nu. Stressnivån har nog aldrig varit högre. Jag minns inte när jag senast hade en HELT ledig dag. Och då menar jag inte bara från jobbet, utan även från alla sysslor och måsten. Det skulle vara så underbart skönt att få komma hem och känna att jag absolut inte har någonting att göra, utan kan göra någonting bara just därför att jag vill. Kunna lägga/sätta mig i soffan med min virkning/mitt broderi och kunna sitta där HELA dagen, utan att ha dåligt samvete över det.

Allting går i 110 och ändå känner jag att jag inte hinner med någonting. Allt jag tar mig för tar en evighet, oavsett vad. Klockan går för snabbt och dygnet är för kort. Jag har 20 grejer på gång samtidigt. Så fort jag sätter ner arslet någonstans så piper tvättmaskinen/torktumlaren eller också så kommer jag bara på något annat som jag inte har gjort än.

 Vi är två i hushållet ändå tar jag på mig allting (i känslan). Bäst att förtydliga att Alexander hjälper till bra på hemmaplan och det var absolut ingen pik emot honom. Men när jag gör upp mina listor i huvudet på allt som finns att göra så lägger jag allting på mig själv istället för att förstå att vi faktiskt är två stycken här hemma och ansvarar båda två för att allting blir gjort. Enligt min känsla så är det jag som står ensam ansvarig ifall huset inte är städat innan det kommer gäster, det är mitt fel om tvättkorgen är full (vilket den alltid är), om det är fullt av disk på diskbänken (vilket det alltid är), osv.

Utöver jobb och hushåll ska man dessutom ha tid att träffa vänner och familj, vilket jag gör med glädje, men med ett stänk av dåligt samvete (för det finns ju faktiskt någonting jag borde göra därhemma!).

Jag förstår verkligen inte hur människor hinner med allting. Det känns som om jag håller på att gå under här, med tusen måsten och en ständig huvudvärk som följeslagare. Och då har jag varken barn eller heltidsjobb så egentligen borde jag ju ha hur mycket tid som helst så varför i hela helvetet klagar jag för?

Dagens I-landsproblem levererat!

Nu är vintertiden här och det blir allt kallare ute. Snart ligger snön gnistrande vit på backen. För de små vilda fåglarna kan det då vara gott att få lite solrosfrön.


Denna var jag och inhandlade på Djurbergs idag. Den är placerad precis utanför köksfönstret så att vi kan sitta och titta på de små liven medan de äter.


Innan jag kunde blogga var jag tvungen att flytta på en liten katt, som hade slagit sig till ro. Snart kan hon sitta i sitt fönster och titta på fåglarna istället.