camillaworld

Denna vackra lilla kopp fann jag i skogen
Jag skulle vilja veta dess historia
Vad den har varit med om
Var den kommer ifrån
Vem den tillhörde

För exakt en vecka sedan tog vi farväl av vår älskade lilla Maggan Lou
Jag hoppas att hon har det bra i sin himmel


Du är älskad och du är saknad!

Första dygnet utan Maggan har passerat
Saknaden är olidlig
Jag vill ha henne tillbaka

Hello Maggan Lou, goodbye heart
Sweet Maggan Lou I'm so in love with you
I knew Maggan Lou, we'd never part
So hello Maggan Lou, goodbye heart

Kommer alltid att älska och alltid att sakna!
Maggan Lou var det coolaste marsvinet världen någonsin skådat och jag är oerhört stolt och tacksam över att hon fick vara hos oss!

06.08.07-12.02.29
The time of my life

Just nu känns det bara hopplöst. Antar att det är för att jag är trött, ensam och låter tankarna vandra fritt, men det gör det ju inte bättre.

Anledningen till hopplöshetskänslan är en del saker till bröllopet. Det känns som om jag sitter fast och jag hittar ingen lösning. Skulle behöva ny inspiration och nya infallsvinklar, men hittar dem inte.

För det första så har jag hittat min drömring. Så vad är problemet? Det är för dyr. Vi har väldigt tajt budget och det finns helt enkelt inte utrymme för en så dyr ring. Har försökt hitta någon liknande, men det är lönlöst. Det är mig i ett nötskal. När jag väl har fått ögonen på någonting har jag väldigt svårt att ändra mig. Det värsta är ju att jag inte vill ändra mig heller, men jag måste.
FAN!

För det andra kan jag inte bestämma mig vad jag vill ha för frisyr. Uppsatt? Inte uppsatt? Halvt uppsatt? Jag blir galen. Känns som om jag ändrar uppfattning om hur jag vill ha det ungefär varannan timma. Jag tycker synd om Therese som har fått "äran" att fixa mitt hår och bli utsatt för mitt velande.
PANIK

För det tredje, övriga smycken. Halsband och örhängen. Hittar inga som jag faller för. Vet på ett ungefär vad jag vill ha. Eftersom det är ganska mycket brodyr på klänningen måste det hållas enkelt. Och enkelt är ju vad jag är ute efter eftersom jag är inte så mycket "bling bling" i vanliga fall heller.


Tänker mig något i den här stilen.

Börjar tro att Alex har rätt. Jag är så kräsen att jag inte ens vet vad jag vill ha. Jag är bara så rädd att det ska bli fel och att allt inte kommer att bli perfekt när dagen väl kommer.

Allt kommer väl att falla på plats för eller senare.
För min del får det gärna bli förr...

Det är konstigt att det alltid ska finnas saker att oroa sig för. Det verkar höra livet till. Idag är bara en sådan där skitdag då jag plockar fram allt som jag har att grubbla över. Så jag tänkte spy galla här.

Detta är mina orosmoment för tillfället:

Maggan Lou
Vill gråta bara jag tänker på det. Är så fruktansvärt rädd för att förlora henne, men vet ju om att för eller senare så kommer vi till det. Finns inga ord som kan beskriva vad den lilla pälsbollen betyder för mig. Är så orolig över att hon kanske mår dåligt även om hon inte visar det. Det sägs ju att marsvin spelar friska så länge de bara kan eftersom det i vilt tillstånd betyder fara att visa sig svag. Skulle vilja att hon kunde berätta för mig hur hon mår och vad jag kan göra för att göra det bättre.

Dagny
Hon äter inte. Det har fungerat med att blanda ut kattmaten med torsk, men nu verkar inte det duga längre. Ger henne bara torsk emellanåt för att hon ska få i sig någonting. Imorse fick hon lite filmjölk och det var gött det!

Huset
Min största skräck är att vi sitter här om tio år med ett helt förfallet hus för att vi inte klarar av att sköta underhållet. Ja, jag vet att jag överdriver en smula nu, men det är sådan jag är. Ser redan skavanker som behöver åtgärdas och givetvis har jag inte en aning om hur det ska göras. Stockarna i trappen börjar murkna och bli dåliga, vart fan får man tag i nya sådana? Trappen vid groventren börjar flagna sönder, räcker det med att måla om eller måste något bytas ut och hur i helskotta byter jag ut det i sådana fall då? Häromdagen satt jag och fundera på när det var dags att måla om kåken och hur lång tid det skulle ta. Och så vidare...

Golfen
Här är källan till allt det onda idag. Det var det här som drog ner mitt humör från sprudlande glad till sprutande tårar. Hämtande den på verkstad igår och ombesiktade den idag. Tror ni att den gick igenom: NEEEEEEEEEEEEEEEEEJ! Självklart inte. Varför skulle den göra det? Fan, vad bitter jag blir!

Bröllopet
Vad i hela friden har jag glömt bort att göra? Har bara en känsla av att någonting väldigt nödvändigt och viktigt har förbisetts, men VAAAAAD?

Pengar
Ett ständigt återkommande orosmoment inblandade i alla de andra problemen. Varför är de bra för?
Vi avskaffar dem!

Så, nu tror jag att jag är klar med mitt klagande för idag. Innan dagen är slut har jag säkerligen kommit fram till ytterligare några superba I-landsproblem. Jag borde få nobelpris i att oroa mig och komma på eventuella kommande problem. Och jag som var orolig för att jag inte hade någon talang.

Nu ska jag gå ut och avreagera mig på snön! 

Det är inte det lättaste.
Hur man än gör så blir någon besviken.
Önskar att man kunde klona sig så att man kunde vara på flera ställen samtidigt! 

Annars så är jag ganska besviken, ledsen och arg över en grej. Men det är ingenting det talas högt om.
Vissa människor förtjänar mer hänsyn än andra.
Learn to live with it!

Tack och hej!

Idag har jag:
Jobbat
Varit och handlat grejer till att mata fåglarna
Satt upp fågelmatar-grejen
Tvättat sängkläder + diverse annat
Lagat mat
Diskat
Torkat av alla bänkar i köket
Plockat fram kvällens syjobb (Alexanders kostymbyxor)
Varit ute en sväng med Dagny

Så frågan är varför jag får dåligt samvete av att ha känslan att jag faktiskt inte orkar göra mer idag. Inom mig känner jag att jag inte hinner sätta mig ner ens för ta en kopp kaffe, utan jag får tvinga mig till detta.

Det finns så mycket jag borde göra istället:
Städa
Damma
Tvätta fönstren
Gå ut och sätta vårlökarna
Göra rent i och organisera köksskåpen + garderober
Plocka ordning i det blå rummet
Sortera papper i kontoret
Sy upp mina arbetsbyxor
Börja kontrollera att alla lampor fungerar i ljusstakarna (inför julen) och inhandla nya lampor vid behov
Kolla upp utbildningar inom facket + göra webbutbildningar inom facket
Fixa inbjudningarna till bröllopet
Fixa annat till bröllopet

Japp, sån här är jag just nu. Stressnivån har nog aldrig varit högre. Jag minns inte när jag senast hade en HELT ledig dag. Och då menar jag inte bara från jobbet, utan även från alla sysslor och måsten. Det skulle vara så underbart skönt att få komma hem och känna att jag absolut inte har någonting att göra, utan kan göra någonting bara just därför att jag vill. Kunna lägga/sätta mig i soffan med min virkning/mitt broderi och kunna sitta där HELA dagen, utan att ha dåligt samvete över det.

Allting går i 110 och ändå känner jag att jag inte hinner med någonting. Allt jag tar mig för tar en evighet, oavsett vad. Klockan går för snabbt och dygnet är för kort. Jag har 20 grejer på gång samtidigt. Så fort jag sätter ner arslet någonstans så piper tvättmaskinen/torktumlaren eller också så kommer jag bara på något annat som jag inte har gjort än.

 Vi är två i hushållet ändå tar jag på mig allting (i känslan). Bäst att förtydliga att Alexander hjälper till bra på hemmaplan och det var absolut ingen pik emot honom. Men när jag gör upp mina listor i huvudet på allt som finns att göra så lägger jag allting på mig själv istället för att förstå att vi faktiskt är två stycken här hemma och ansvarar båda två för att allting blir gjort. Enligt min känsla så är det jag som står ensam ansvarig ifall huset inte är städat innan det kommer gäster, det är mitt fel om tvättkorgen är full (vilket den alltid är), om det är fullt av disk på diskbänken (vilket det alltid är), osv.

Utöver jobb och hushåll ska man dessutom ha tid att träffa vänner och familj, vilket jag gör med glädje, men med ett stänk av dåligt samvete (för det finns ju faktiskt någonting jag borde göra därhemma!).

Jag förstår verkligen inte hur människor hinner med allting. Det känns som om jag håller på att gå under här, med tusen måsten och en ständig huvudvärk som följeslagare. Och då har jag varken barn eller heltidsjobb så egentligen borde jag ju ha hur mycket tid som helst så varför i hela helvetet klagar jag för?

Dagens I-landsproblem levererat!

Idag fyller jag 28 år ung. Man närmar sig så sakteliga de 30 årena.

Detta har jag fått i present av mina nära och kära:


Av min familj fick jag en kamera. Dock inte denna, som är min systers. Den jag fick är svart. Så nu har Carro en grå, mamma en röd och jag en svart. :-)
Den är betydligt bättre än min gamla och jag är jätteglad över den!


Denna väska fick jag av Svärmor och Svärfar


Av Alex syskon fick jag presentkort

Alexanders presenter till mig:

En tvättmaskin att ha tvättmedel i


En fin ram med oss i


Ett halsband

Sen är det en present till från honom, som jag inte har fått än. Den ska jag få efter middagen, som han håller på att göra i ordning till mig nu. :-)


En vacker cyklamen fick jag av min chef Barbro. Som sagt, den bästa chef jag någonsin har haft!

Tack alla för de jättefina presenterna!

Det är mycket som rör sig i huvudet nu.

1. Ska bli SPF-ombud (facklig representant) på jobbet.
Jag kan absolut INGENTING om detta

2. Ska bli ansvarig för området vita viner.
HJÄLP!

Det är många tankar som brottas med varandra.
Kommer jag att klara av det?
Har jag tagit mig vatten över huvudet?

Ett perfekt botemedel mot bråkiga tankar är dock en lååååång skogspromenad. Jag riktigt kände hur spänningen släppte och tankarna skingrades.

Vad jag kom fram till var:
Klarar jag inte av det så får jag väl säga upp mig då!

Veckan som har gått har varit hemsk och jag är glad över att kunna lägga den till historien. Har varit obotligt trött, haft ont i magen och varit förbannat mest hela tiden. Har inte kunnat sova om nätterna eftersom jag har haft ont i magen och när jag väl har somnat så blir jag väckt av antingen katten eller Alex. Ja, det dåliga humöret är ju ett resultat av den dåliga sömnen. Det är först nu på eftermiddagen som jag har börjat känna mig som människa igen. Är fortfarande en aning hängig, men har haft lite energi i alla fall.

Helgen har varit lugn och skön, vilket var precis vad jag behövde. I lördags var jag hos mor och far. Pappa, Carro, Fredda och jag åkte ut till Ållebråta och plockade kantareller. Det var verkligen en mysig skog att gå i och vi hittade många svampar. Innan vi begav oss till skogs så bjöd mamma på sin hemmagjorda smörgåstårta, som är den godaste som finns.

Idag har vi bara varit hemma. Jag har tvättat, men annars har det inte blivit många knop. Nu är det soffläge som gäller.

 
Alex och Dagny klättrar i träd


Fin liten misse

Stort grattis till min kära syster som idag fyller 30 år!



GRATTIS!

Idag säger vi GRATTIS till världens bästa MAGGAN LOU, som fyller fem år.

Mattes älsklade tjejer!

Med skräckblandad förtjusning följer Dagny Maggans varenda rörelse

Det är en modig liten tjejja vi har fått hem. Hon knatade rakt genom alla rum på undervåningen, gick på toa och sen lekte hon för fulla muggar, på direkten. Hon håller sig dock i närheten av antingen mig eller Alex hela tiden. Det känns skönt att det fungerar och att hon verkar trivas.

Känner mig en aning orolig över händelserna i Norge.
Det har redan varit ett misslyckat terrordåd i Stockholm.
Snart kanske de lyckas här med.
Tycker att det här är riktigt obehagligt.

Sänder mina tankar till människor och djur i Oslo!

Denna lilla tjej ska komma och bo hos oss snart!







Vi ska åka och titta på henne nästa lördag. Men man ser ju bara på bilderna vilket litet charmtroll hon är!

Denna bild behöver nog ingen kommentar :-D

De mest bortskämda katterna på denna jord


Livsnjutare

Det var några som pratade om denna låten på festen jag var på igår och jag var tvungen att lyssna på den idag. Kan inte annat än gråta. Det är så hemskt!

Chris Medina, som sjunger låten, friade till sin flickvän Juliana Ramos och de planerade att gifta sig. Innan de hann att göra det råkade hon ut för en bilolycka. Trots svåra hjärnskador överlevde hon. Denna låt tillägnar han henne.

Det är kärlek!