camillaworld

I måndags fick jag reda på att  jag kommer att bli uppsagd från jobbet. Idag när jag kom väntade ett papper på mig att skriva på. Den 14 februari, alla hjärtans dag, jobbar jag min sista dag (eller natt) på Vikbolands Taxi. En månad kvar. Vet inte vad jag känner riktigt. Visst är det inte kul att bli av med jobbet. Man är ju orolig både för det ekonomiska och sysselsättningen. Det finns ju en gräns för hur mycket man kan hitta på om dagarna. Och i dagens läge är det ju mer eller mindre kört att få tag i något annat jobb. Blir väl att gå på A-kassa och tråka ut omgivningen när jag blir alltför uttråkad. Jag kommer definitivt inte att sakna tiderna på jobbet iaf. Så trött som jag har varit det senaste året har jag nog aldrig varit. Har verkligen jobbat jämt. Fördelen med detta är väl att jag kommer att kunna fira midsommar i år. Och jul även om det ligger väldigt långt fram i tiden.

Annars har det väl inte hänt så mycket i livet. Har mest bara jobbat. Frida var här i lördags och spelade lite spel. Vi körde Jeopardy och vi rockade fett...eller inte. Men vi var iaf lika tröga bägge två. Sen körde vi Fia med knuff med grabbarna (Alex och Henrik). Sedan dess har Alex och jag kommit in i ett Fia-stim. Det är ett  väldigt simpelt spel, men grymt roligt. Minns när jag brukade vara hemma hos mormor och morfar efter skolan och spela Fia. Det var tider det. Inte ett bekymmer i världen.

Nej, nu ska jag gå och lägga mig och läsa lite Stieg Larsson.