Om jag kunde drömma
I en bok (och en film). Nämligen "Om jag kunde drömma" av Stephenie Meyer. Det är den boken som Twilight baseras på. Såg ju filmen häromdagen, som jag berättade i det förra inlägget.
Jag är helt betagen av hela historien. Kan inte lägga boken ifrån mig. Stör mig lite på språket emellanåt, men det är ju en bok för tonåringar så det är väl lite enklare språk då. Men jag struntar i språket för den här gången för storyn är absolut underbar!
Den handlar om Edward och Bella. Bella flyttar till en liten stad för att bo hos sin pappa. Hon ser inte fram emot flytten och att få börja i en ny skola. Men där träffar hon Edward, som är en vampyr och oemåtståndligt vacker. De blir upp över öronen förälskade i varandra, men deras kärlek är omöjlig. Edward räddar gång på gång Bellas liv då diverse faror dyker upp. Både mänskliga och övermänskliga. Det är speciellt en scen som gav mig gåshud både när jag läste den och såg den i filmen. Bella åker tillsammans med sina två tjejkompisar till Port Angeles för att köpa balklänningar. Hon går ifrån tjejerna för att leta upp en bokhandel. När hon går ifrån bokhandeln går hon vilse och stöter på ett killgäng, som planerar att göra lite mindre trevliga saker med henne. Då svänger Edward fram i sin silvergråa Volvo som en räddande ängel och säger åt Bella att sätta sig i bilen. Scenen utspelar sig inte exakt likadant i boken som i filmen. I filmen går han ur bilen och spänner ögonen i killarna, som blir livrädda och backar. Medan han i boken enbart kör fram, öppnar passagerardörren och beordrar Bella att hoppa in. Och sen gör han en rivstart och susar därifrån i hög fart.
Edwards tankar då han först möter Bella är helt otroliga och kan endast återges ordagrant:
"Hennes doft träffade mig som ett knytnävsslag, som en murbräcka. Det fanns ingen liknelse som var tillräckligt stark för att beskriva vad som hände mig just då. I det ögonblicket var jag inte ens i närheten av den människa jag en gång varit. Inte ett spår fanns kvar av den mantel av mänsklighet jag lyckats svepa in mig själv i."
Jag skulle vilja beskriva känslan som denna bok ger mig, men vet inte vilka ord jag skulle använda. Tänk er bara själva att få uppleva denna villkorslösa kärlek, som är så stark att man är beredd att ge upp sitt liv för den andres skull. Att inte klara av att vara isär utan att känna sig halv. Och att kärleken bara slår ner som en blixt från klar himmel. Helt utan förvarning och skoningslöst! Tänk er att vara så uppe i en annan person att man helt glömmer omgivningen och alla faror som lurar i skuggorna. Att ej behöva bry sig om skuggorna för att man vet att man är beskyddad.. för alltid. Man vet att man aldrig mer behöver vara ensam för man har hittat den personen, som man ej kan fortsätta andas utan.
Som sagt, jag kan inte beskriva i ord (inga bra i alla fall) hur underbar och fantastisk denna historia är. Vill tacka Sara för att hon uppmärksammade mig om filmen och böckernas existens, Alex för att han tog in filmen i denna lägenhet, Helena för att hon namngav böckerna åt mig (så att jag hittade dem i bokhandeln, har dock bara den första än så länge) och mig själv för att jag aldrig kan motstå att köpa ännu en bok.
Jag har bara en uppmaning till de fåtal människor som läser min blogg:
LÄS BÖCKERNA OCH SE FILMERNA!!!
(Ber om ursäkt för alla grammatiska fel i denna text. Har sett flera stycken under skrivandets gång, men inte kunnat hejda mig ens för att korrigera dem. Ville bara få ut mina känslor och tankar om denna sanslöst vackra historia. Förhoppningsvis är det bara svenskanörden i mig som stör sig på dem)
Nu ska jag återgå till läsandet
På återseende

(bilden snodde jag från Saras blogg: http://starattraction.blogg.se/ (hoppas du ej misstycker, Sara))
Vad har jag har för mig den senaste tiden?
Så, vad har jag haft för mig den senaste tiden? Jobbat, sagt upp mig från jobbet och fått ett nytt jobb. Ska jobba på systembolaget i Ingelsta över sommaren. Ska bli hur kul som helst. Trivdes väldigt bra när jag jobbade på systemet i Viken så jag hoppas att jag kommer att trivas lika bra här. Men det tror jag nog.
I torsdags var jag och Alex på en liten utflykt. Vi åkte till Stegeborg för att besöka slottsruinen där. Vi har pratat om det länge nu och säger det varje gång vi åker till eller ifrån Viken då vi åker förbi skylten. Men nu blev det äntligen av och fint väder fick vi också.

Färjan Elvira


Utsikt från tornet

Örtträdgården som Anna Vasa anlade

Här fann jag min favoritplats i fruktträdgården

Det luktade väldigt gott
Därefter åkte vi in till Söderköping och tog en glass tillsammans med en del av familjen Eklund.
Pappa 55 år
I lördags fyllde pappa 55 år och givetvis begav vi oss dit för att fira honom. Det blev kaffe, tårta, mat, kubb och kortspel. Senare på kvällen kom även faster Lisbeth på besök och var med på en omgång kubb.

Födelsedagsbarnet

Benjamin fyllde även han år i lördags. 6 år har han på nacken, moster Bamse

När det spöregnar går det lika bra att grilla inne i carporten

Kubbspelande

Alexander försöker göra sig hörd

Och lilla Helmut var med på ett hörn
Ja, så mycket annat har väl inte hänt. Vardagen knallar på i sin gilla gång. Såg Twilight häromkvällen. Verkligen en film jag kan rekommendera er att se. En del scener blev lite väl mycket för mig, men själva storyn älskade jag. Hade ett pirr i magen genom hela filmen och rös vid mer än ett tillfälle. En underbar kärlekshistoria som får en att må bra.
Nu ska jag hoppa vidare in i livets äventyr. Ha det gött!
Alexander Rybak
Så härlig låt så det finns inte!! Me like
Lördagen och söndagen i vecka 19
Väl hemma igen åt vi efterrätten som hade blivit kvar sedan fredagen. Sen blev det självklart kortspel. Vad annars?? :-)

Här vilade Alex lite efter maskroskriget

Någon hade glömt sin napp i trädet
På söndagen hämtade jag först upp Frida inne i stan för att sedan bege oss ut till Sara i Stavsjö. Hon bjöd på paj med bacon, broccoli och fetaost. Den var hiiiimla god. Vi spenderade några timmar i soffan och pratade om dittan och dattan. När vi hade tröttnat på att sitta stilla gick vi ut och tog en promenad. Denna gång visade Sara rätt väg. :-) Efter promenaden blev det fika. Det satt bra med kaffe och kladdkaka! Så glad över att dessa underbara flickor tyckte om varandra, eftersom jag tycker om dem bägge två.

Frida och Sara är redo för promenaden
Det var en rolig och mycket social helg!
Jordgubbs- och mandeltartelette
12-13 bitar
3 dl vetemjöl
½ dl socker
1 tsk vaniljsocker
150 g smör (rumsvarmt)
1 äggula
VANILJ- OCH MANDELCRÉME
100 g mandelmassa
1 dl marsánpulver (kallrörd sort)
½ dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
1 tsk bittermandelarom
3 dl mjölk
3 dl grädde
1 liter jordgubbar
GÖR SÅ HÄR
1. Blanda mjöl, socker och vaniljsocker. Tillsätt smör och äggula. Arbeta snabbt ihop till en jämn deg. Ju mindre du blandar degen, desto mörare blir kakan.
2. Låt degen vila 30 minuter i kylen. Sätt ugnen på 175 grader.
3. Smörj en form med löstagbar kant (26-28 cm i diameter). Tryck ut degen och låt den gå upp några centimeter på kanten. Nagga bottnen med en gaffel.
4. Ställ in i ugnen 25-30 minuter, tills degskalet torkat och fått fin färg. Låt svalna.
5. Grovriv mandelmassan. Blanda den med marsánpulver, florsocker, vaniljsocker, bittermandelarom och mjölk. Vispa grädden lätt och vänd ner den i krämen.
6. Ta loss tarteletteskalet från formen och lägg på ett uppläggningsfat. Fyll vanilj- och mandelcrémen i skalet och garnera med skivade jordgubbar.
Receptet är taget från tidningen Buffé nr 4 2009.
Denna bjöd jag på när Alexanders bror med familj var på besök. Den räckte även till min syster med bihang som kom dagen efter. Den var väldigt mastig, men helt klart godkänd!
Helgen som var...
Boendet vi hade kan jag verkligen rekommendera. Var hur mysigt som helst. Låg mitt inne i skogen några kilometer ifrån Gekås. Det var en gästranch så man hade hästar precis utanför stugan. Och en hund som skällde halvt ihjäl sig så fort man gick förbi. Det hette Örnatorpets gästranch och är verkligen värt ett besök om man ska spendera ett par dagar i Ullared.

En liten bro som man åkte över på vägen till stugan

Utsikten från verandan

Stugan som vi bodde i

I Ullared använder man tydligen luftvapen och soft airgun att skjuta fiskar med
När vi ansåg att vi hade gjort av med tillräckligt mycket pengar under lördagen åkte vi till Varberg. Det var en mysig liten stad. Nog för att vi bara var nere i hamnen och vid fästningen så vi såg inte så mycket av den, men det vi såg var fint.

Här köpte vi glass

En liten strand

Ett badhus

Två duvor som satt och kuttra

En del av fästningen
Det var en trevlig helg.