camillaworld

Har suttit och beställt lite namnsdagspresenter nu. Det är konstigt att alla ska ha namnsdag ungefär samtidigt. Hoppas bara att allt hinner komma hem innan påsk då jag träffar namnsdagsbarnen nästa gång!


Bild från Google

"När en man inleder ett intimt förhållande med en kvinna är hennes skönhet det första som han efter en tid slutar lägga märke till. Rent intellektuellt vet han att den finns där, men hans känslomässiga förmåga att överväldigas eller förvånas av den till den grad att han blir som berusad, försvinner grand för grand"

Jag undrar om det är så? Och när slutar då en kvinna se sin mans skönhet?

Vi människor har nog väldigt lätt för att ta varandra för givna, skulle jag tro. Man hamnar i någon slags slentrian, som kan vara svår att ta sig ur. Risken är nog överhängande att man glömmer det där man såg hos den andra när man blev kär. Eller att man blir så van vid det att man inte ser det längre.

Jag tror att det är viktigt att påminna sig själv och varandra om vad man egentligen har och tillåta sig själv att glädjas åt det. Det är nog väldigt lätt att lägga fokus på det man inte har eller skulle vilja ha. Istället för att koncentrera sig på det man faktiskt har och vara tacksam för det. Problemen finns och de försvinner inte för att man ignorerar dem, men istället för att lägga all energi på dem, fokusera på det som är bra i livet. På det som trots allt fortfarande finns kvar och var glad över det!

Jag är väldigt dålig på att tänka positivt och att se till de bra sakerna i livet. Men ibland stannar jag upp och ser mig omkring och inser hur lyckligt lottad jag faktiskt är. Jag har en mamma,en pappa och en syster, som älskar mig precis som den jag är, med brister och allt. Jag kan alltid gå till dem vad det handlar om, även om det är glädjande eller ledsna nyheter. Hos dem känner jag mig alltid hemma! Jag har två speciella vänner som aldrig skulle drömma om att vika från min sida oavsett vad! Jag vet att de är alltid bara ett telefonsamtal bort och de stärker mig i stunder då jag bara vill ge upp. Jag älskar er allihopa så otroligt mycket!

Sist men inte minst så har jag en sambo. Vi har våra problem och är ganska grälsjuka av oss, men herregud vad jag älskar honom! Och det är faktiskt ganska otroligt hur mycket vi är redo att gå igenom för att få vara med varandra. Jag vet att jag är beredd att gå igenom eld och vatten för att få spendera resten av mitt liv med honom och jag är ganska övertygad om att han är villig att göra detsamma för mig. Jag kan inte ens föreställa mig ett liv utan honom för han är en del av mig. Och för att härleda till det jag började inlägget med: He takes my breath away! Jag tycker fortfarande, efter 13 år, att han är den snyggaste mannen jag någonsin har stött på. Och det bästa med honom? Han är min!

Tack för att ni har svarat på mitt förra inlägg angående klänningarna. Jag lutade även själv åt det första alternativet, alltså den vita. Är bara rädd för att urringningen ska vara för urringad. Det som var bra med den var dock att den fanns i två längder. En kort och en lång. Det är ju väldigt bra för mig, som är en aning kort i rocken.

Ska kolla i Kalmar imorgon om jag hittar något kul, annars blir det den vita. Och då blir det expressbud med den hem till Borgs Gård så att den hinner komma innan nästa helg... Jag är ute sent, som vanligt!

Tjo och tjim

Grattis på födelsedagen säger vi idag till Frida Ritzer, också kallad Årets Medarbete på Mekonomen.


Lika vacker på utsidan som på insidan!